Calouste Gulbenkian-museet (Museu Calouste Gulbenkian)

Gulbenkians samling, från det antika Egypten till Lalique

Calouste Gulbenkian köpte omkring sex tusen konstverk under sitt liv, och ungefär tusen visas. De är ordnade efter ursprung: först antiken och Orienten, från Egypten och Mesopotamien till Armenien, Kina och Japan, sedan Europa och Lalique-salen.

De antika och islamiska salarna

I Mesopotamien-salen står nu ett stenrelief från den assyriske kungen Ashurnasirpals palats i mitten. Konservatorer har tagit bort gamla lager av vax, och den snidade alabastern går åter att läsa tydligt.

Mynt och medaljer har fått ett nytt rum, i ett utrymme som aldrig tidigare varit öppet för allmänheten. Leta där efter myntet med en fyrspänd vagn som inspirerade Gulbenkianstiftelsens logotyp.

Moskélamporna från 1200- och 1300-talet visades i över tjugo år tillsammans i en enda monter. Nu har varje lampa en egen restaurerad monter med antireflexglas, och filter har ersatt persiennerna, så rummet har utsikt mot innergården.

I sitt reportage om återöppningen kallade RTP, Portugals public service-bolag, lamporna en av världens ovanligaste samlingar.

Museets största sal rymmer dessutom keramik och mattor från Persien, Indien och Kaukasus. Där finns också illuminerade armeniska handskrifter samt porslin, lackarbeten och tryck från Kina och Japan.

Houdons Diana, Manet och Gulbenkians Lalique-sal

Efter de kinesiska och japanska rummen ger en skärm i trä och metall en första skymt av Rembrandt och Rubens. Bortom den fortsätter de europeiska målningarna till Turner, Degas, Renoir och Monet.

Manets Såpbubblor finns här eftersom Kenneth Clark, då chef för National Gallery i London, rådde Gulbenkian att köpa den 1943.

Bland skulpturerna står Diana, en naken gudinna i marmor, över två meter hög, skapad 1780 av den franske skulptören Jean-Antoine Houdon. Katarina den stora av Ryssland köpte henne 1784. Gulbenkian fick henne från Eremitaget 1930, när den sovjetiska staten sålde ut museets konst.

Lalique-salen rymmer nästan två hundra föremål som Gulbenkian köpte av den franske juveleraren René Lalique själv, mellan 1899 och 1927. ”Jag är stolt över att äga vad jag tror är den största existerande uppsättningen av hans verk”, skrev han till Laliques dotter 1945.

Gulbenkians trädgård och Centro de Arte Moderna (CAM)

Museet ligger vid norra änden av en park som är öppen för alla utan avgift, från soluppgång till solnedgång. I södra änden ligger Centro de Arte Moderna, CAM, i en egen byggnad.

Trädgården

Landskapsarkitekterna Gonçalo Ribeiro Telles och António Viana Barreto anlade den på 1960-talet, med gräsmattor, sjöar och en amfiteater under bar himmel. Platsen var park långt före dess, och från 1880-talet höll Lissabons zoo till här i tio år, enligt stiftelsen.

År 2024 växte trädgården åt söder. Stiftelsen hade redan 2005 köpt två angränsande hektar, och den libanesiske landskapsarkitekten Vladimir Djurovic gjorde över 7 500 kvadratmeter av dem till en ny trädgård kring CAM. Den fick en ny ingång på Rua Marquês de Fronteira.

CAM, ombyggt av Kengo Kuma

Den japanske arkitekten Kengo Kuma byggde om huset från 1983, ritat av den brittiske arkitekten Leslie Martin, och öppnade det mot trädgården. Det nya landmärket är Engawa, ett tak på 100 meter täckt av 3 274 vita keramikplattor, uppkallat efter verandan som löper längs ett traditionellt japanskt hus.

CAM återöppnade i september 2024 efter fyra års arbete, med omkring tusen kvadratmeter ny utställningsyta under jord. Samlingen av modern och samtida portugisisk konst omfattar cirka 12 000 verk.

Det är alltså på CAM du ser portugisisk konst. Museet har ingen egen samling av den, och dess chef hänvisar i stället besökare till en indisk matta från 1600-talet med portugisiska sjöfarare.

Biljetter, gratis söndagar och öppettider

En biljett gäller nu för båda samlingarna: museibiljetten, 16 €, inkluderar CAM-samlingen. Enbart CAM kostar 10 euro, och All Inclusive, 18 euro, ger även tillfälliga utställningar. Du kan köpa vid biljettkassorna i museet och CAM, och Gulbenkian nämner ingen tidsbokad entré.

Söndagar från kl. 14.00 är inträdet gratis för alla, och barn och unga under 18 år går in gratis alla dagar. Under 30 år får 25 % rabatt och över 65 år 10 %.

Lisboa Card ger 20 % rabatt på både museet och CAM, och Gulbenkian anger också rabatten. Som överallt där kortet ger rabatt visar du det i biljettkassan.

Rabatten är 3,20 euro på museibiljetten. Ett endagars Lisboa Card, för 31 €, gäller också på tunnelbanan hit, så det passar bäst en dag då du kombinerar Gulbenkian med sevärdheter som ingår i kortet.

Rockar och väskor lämnar du i gratis garderober och skåp, på museets nedre plan och på CAM:s plan C1. Hissar och ramper når alla utrymmen och en del av trädgården. Som guide finns den kostnadsfria appen Bloomberg Connects, med gratis wifi överallt.

Till lunch har museet en cafeteria på nedre planet och CAM har A Mesa do CAM, båda öppna när salarna är det och stängda på tisdagar. En kiosk i södra trädgården, vid Engawa, är öppen dagligen 9.30–17.30.

Nästa utställning på museet är A Coleção Imaginária (Den imaginära samlingen) visas från 21 november 2026 till 15 mars 2027. Konstnären Teresa Pavão ställer sina verk, mest keramik, bredvid föremål ur samlingen, längs museets rundvandring och i dess två innergårdar. Gulbenkian uppger inte om det krävs en separat biljett.

Mr Five Per Cent: Calouste Gulbenkians historia

Gulbenkians förmögenhet kom från olja, och det gjorde även hans smeknamn. År 1914 minskade han sin andel i Turkish Petroleum Company från 15 till 5 %, för att hålla det anglo-persiska bolaget, dagens BP, på gott humör, och Mr Five Per Cent fastnade.

Han föddes i Istanbul 1869 i en familj av armeniskt ursprung och blev brittisk medborgare 1902. År 1942, under andra världskriget, valde han Portugal framför Schweiz och flyttade till Lissabon, där han dog 1955.

Han köpte konst efter en regel: ”bara det bästa är gott nog för mig”. Samlingen hade kunnat bli kvar utomlands. Hans egyptiska föremål och målningar hade i flera år funnits på British Museum och National Gallery i London, sedan i Washington.

Hans testamente från 1953 lämnade allt till en stiftelse i Lissabon. De sista föremålen kom 1960, museet öppnade 1969, och efter en renovering öppnade det igen den 18 juli 2026, när stiftelsen fyllde 70 år.

Med tunnelbanan från Gulbenkian

Gulbenkian ligger mellan två tunnelbanestationer, São Sebastião och Praça de Espanha, fem och sex stationer från Baixa-Chiado på den blå linjen. Carris-bussarna 716, 726 och 756 stannar på Avenida de Berna. Från de två stationerna når du zoo, Benfica-stadion och Oceanário utan byte.